En sommar som denna blir man ju less på att sitta inne och inte göra någonting, och inte på grund av regn utan av värme. En tanke jag haft länge var att åka tillbaka till Ursviken och strosa runt lite och se hur mycket som har förändrats. Sagt och gjort, jag packade bilen med fotoutrustningen och en hel del att dricka och så bar det iväg med lite pirr i magen… Det var ju typ trettiosju år sedan jag flyttade härifrån men har många fina minnen härifrån. Det var riktigt trist att flytta i den åldern, verkligen ingen höjdare att byta skola när man är i trettonårsåldern, det blev en lite jobbig period ett tag sen.

Men nu till trippen…

Rävastugan

Första anhalten blev Rävastugan, det var ju ingen succé. Jag trodde först jag kommit fel men till slut hittade jag lite rester av ett hus så jag började ana att Rävastugan inte riktigt hängde med längre… Här var minnena främst Rävastugan som festlokal för kvartersfester och liknande. I familjen var det inte slalom som gällde, det var hockey, bara hockey…

Här hittade jag i alla fall båset som huserade släpliftsmekaniken, så på rätt ställe var jag… Kuren ser lite gles ut!

Hjulet som drev repliften har nog snurrat färdigt. Trist för ett föremål som varit så många behjälpligt!

Förmodligen en nödanordning så ingen skulle släpas och fastna runt tidigare visat hjul…

Denna nödstopp känns för tillfället överflödig.

Ett av bevisen att jag hamnat rätt… Stolparna såg oförskämt friska ut, det kan inte ha varit något vanligt impregneringsmedel de var behandlade av.

Repet som så många svettiga eller frusna handskar klamrat sig fast vid hänger slakt.

Det är svårt att se var slalombanan gick!

Blev nog lite fel i beställningen någonstans, Råvastugan? Och maxlast, 200. Personer eller vikt?

 

Nästa anhalt Stapelvägen 46 C

Och Stapelvägen ser ut ungefär som jag kommer ihåg, samma klossar till garage och röda och vita radhus. Bilarna var dock av en någon modernare variant. Soptunnorna av olika kulör är nymodigheter. När jag bodde här så slänges allt i samma sopsäck av papper och “sopgubbarna” hämtade säckarna från den lilla plåtdörren i garaget, det var service!

Renault 16 var nog den mest populära bilen i kvarteret, närmast vår vackert mossgröna.

 

Man kan se att några har kvar originalfasadbelysningen, kul!

Mitt emot vårt hus låg ett litet vitt hus högst upp på en kulle. Jag trodde, från den dagen vi flyttade in att det var ett trähus men när jag fick glasögon, jag tror det var i trean, upptäckte jag att det var ett tegelhus… lite snopet. Även det såg ut som förr. Ägaren hade en mörkgrön (eller blå?) Ford med V6 på framskärmen, jag var grymt imponerad, jag visste nog inte riktigt varför med anade att det hade något med motorn att göra i alla fall.

Här är en av de bästa kompisarna då, Peter, som laddar för ett kast.

På baksidan ser tomterna fortfarande ut ungefär som det gjorde när vi flyttade in i vårt nybyggda hus. De låga staketen ser ju ut som originalen!

Jag kan fortfarande känna  betonglukten i näsan som jag kände när vi var och tittade på huset medans det höll på byggas. Det var lite läskigt att klättra upp på en stege för att komma till övervåningen och helt overkligt. Jag delade då ett ganska litet rum med brorsan. Att få ett helt eget rum, och dessutom större skulle ju vara helt fantastiskt!

Här är det jag som leker med Magnus S. Grymt snygg lastbil! Och träskor förstås, att man inte brutit någon fotled är ju otroligt!

 

Men vad har de gjort med ishockeybanan? Här nötte man timme efter timme med klubba och puck. Hade det snöat och kommunen inte hade hunnit skottat den så skottade man ju den själv… Tror det är lite för mycket dataspel nu för tiden. Men jag kan ju lugnt säga att jag skulle nog också skippat hockeyn ifall dataspelen hade kommit några århundraden tidigare…

Vad jag minns tydligt är majbrasorna som arrangerades på baksidan av husen. Det brukade vara rejäla brasor! Och roligt med smällare, ett-öres, tre-öres, minikina, tigerskott, häxpipor, smatterband mm. Så roligt, inte tänkte vi på hundar, katter och andra djur… Och att springa och leta smällare som inte exploderat dagen efter, nästan lika kul det. Observera påskkärringen i toppen på brasan, det var nog den som var det egentliga motivet i denna bild.

Lekparken

Lekparken idag har nog ungefär samma storlek som den hade tidigare och troligtvis betydligt säkrare. Det där trädet skulle nog få många föräldrar att gråta av rädsla ifall de fick se sina barn klättra upp där idag.

Och vad vore ett kvarter utan en liten affär. Här var ju Konsum som jag handlat mycket i. Och även testat trassla in matpåsen i framhjulet med tveksamt resultat.

 

Kiosken som försvann

Men här ska det ju stå en kiosk! Det var ju här jag handlade Fox, Dixi, Jenka, Supersalt, Poprocks, bugg mm. För tre kronor fick man ganska många godisar!

Ursviksskolan

Skolan ser ju betydligt trevligare ut idag än den gjorde på min tid, då var den ju spralligt grå vad jag minns. Tyvärr hittade jag inte några gamla bilder från skolan, men jag ska leta vidare, några borde det finnas…

“Min ingång” när man började fyran. Ettan till trean gick man ju i träskolan till höger som brann ned för länge sedan. I vänstra ingången gick de stora killarna och tjejerna, så dit vågade man sig inte…

Gympahallen, min värsta skräck i skolan utan tvekan, säger bara skidor och redskapsgympa, usch. Inte var det många gånger vi fick spela handboll, innebandy mm.

Utanför gympahallen stod de coola eleverna och tjuvrökte, jag var alltså aldrig där, inte ens i närheten…

Och vad är väl en skola utan en ishall. När jag spelade hockey var det utomhus. Vaktmästaren som spolade isen hade en spännande traktor med bara två hjul och en liten platå han stod på mellan motorn och vattentanken. Sen efter några år så byggdes hallen men det var efter min blygsamma karriär som hockeyspelare i CIF d-pojkar.

 

Haratjärn

Härifrån hade jag helller inte någon gammal bild, men väl en bild när jag stolt fiskat upp en gädda från bryggan här i Haratjärn. Nu var det så mycket folk som badade så jag ville inte fotografera första svängen jag åkte förbi, så det blev en extra sväng vid middagstid för att undvika de  flesta människor…

Jag tror inte så många badade i tjärnen förut, och framförallt så åt nog ingen fisken. Närheten till Rönnskär gjorde nog att fiskarna vägde 50% mer än de borde av allt kvicksilver… Men det var lika roligt att fiska ändå! Och gäddorna var ju gigantiska, tur det finns bildbevis!

 

 

(452)