Mamiya 67 RB

Mamiya 67 RB

Äntligen har jag köpt en riktig analog mellanformatare. Det blev en Mamiya 67 RB. En riktig klump att bära omkring på men man glömmer allt när man ställt upp den (jo, stativ rekommenderas) och börjar fotografera. Ljudet när man smäller av avtryckaren är magiskt, som en gammal V8:a men i kameravärlden. Och negativen som den tar är ju gigantiska jämfört med 35 mm film. Det gör ju att man inte behöver förstora bilden lika mycket så man får mycket mer detaljer och mindre korn. Som att jämföra en 10 megapixel kamera mot en 45 megapixelkamera, helt fantastiskt bra helt enkelt.

Jag beställde kameran från Japan då det fanns ett mycket stort utbud där och lite lägre priser, även om man räknar in frakt och tull. Helt ok att kronan är stark just nu! Det fungerade extremt bra att beställa, det tog 6 dagar från att jag beställt till jag kunde hämta ut den. Och den såg ut som säljaren lovat och fungerar ypperligt! Jag beställde via eBay av ichi_camera_japan, rekommenderas!

Sen tar det ju lite tid att komma igång och få flyt i arbetsgången med kameran. Några gånger har man tryckt på avtryckaren och inget händer. Oftast har man då glömt ta bort skyddet för filmkassetten. Som tur är så är avtryckaren blockerad om skyddet sitter på plats, annars hade jag fått några blanka bilder, och när varje bild kostar drygt 10 kronor är man noggrann med varje bild.

Roligt igen

Sista drygt 15 åren har det varit digital fotografering och det har varit kul och praktiskt när man fotograferar på både jobbet och fritiden men man blir less på det, man jagar pixlar hela tiden och dubbelkollar att skärpan sitter klockrent varje gång, och frustrationen när den inte gör det.. Nu med analog kamera så tar jag kanske fem bilder på en fotorunda mot säkert 200 bilder som det skulle blivit med digitala kameran, och dessutom känna sig rätt nöjd, och inte som med digitala kameran att man hela tiden jagar efter fler bilder. Sen att vänta några dagar på att framkalla dem är nog nyttigt, då blir det ännu roligare när man ser dem! Många skulle behöva sänka tempot, och det har med att att ska ske och ge resultat direkt.

Och som med allt annat tar det tid att lära sig kameran, spelar ingen roll vilken kamera, även om det är samma märke… Men snart sitter det!

Ett av den ständiga strömmen av tåg mellan Boden och Luleå. Fotograferat med Mamiya 67 RB, Kentmere 100 film och framkallat i Fomadon R09.

Här är en av bilderna från kameran. Jag gillar 6×7-formatet, rätt perfekt för många typer av bilder. Hasselblad med flera har ju fyrkantiga bilder men jag tycker om att kunna variera formatet beroende på vad som ska fotograferas. Sen är ju Mamyian perfekt när man kan snurra bakstycket istället för att snurra hela kameran vilket gör det enkelt att byta från stående till liggande bild när kameran är på stativ.

Här två bilder från Hägnan i Luleå. Fotograferat med Kentmere 100 och framkallat i Fomadon R09.

En till fördel med Mamiyan är att fokuseringen sker med en bälg som gör att man kan få en mycket kort närgräns oavsett vilket objektiv man har, kanon!

Nappträdet på Hägnan i Luleå.

(0)